Skönhet kan ta sig många former, vi kan beundra den vackra solnedgången, elegansen och det vackra uttrycket hos en skicklig dansör eller dansös, idrottsutövarens självklara och till synes oberörda kroppskontroll, balans och styrka, strålglansen hos ett litet barn som med pigga och oskuldsfulla ögon betraktar sin omvärld och som trollbinder oss vuxna, och som man kan jag inte låta bli att då och då fångas av och fascineras av en kvinnans alla mysterier sammanflätade i en symbios av grace, hållning och eleganta rörelser. Skönhet är vackert, skönhet berör och trollbinder …
Kroppslig och utseendemässig skönhet har ofta – inte alltid – en tendens att avta med åldern. Undantagen finns, det vet vi. Vissa äldre personer formas vackert av sina erfarenheter och kan komplettera sin ungdoms släta drag med rynkor som vackert inristade låter betraktaren beskåda den vackra hösten i en människas existens; ansikten som uttrycker liv, visdom och erfarenhet.
En människas intellekt har möjligheten att utvecklas och verkligen komma till full blomning på äldre dar. Det ungdomligt hetsiga och kategoriska kan med åren ha gett utrymme för en ökad tolerans och större förståelse för tillvarons mångfald och komplexitet, att det kategoriska inte rymmer gråtonerna eller gråzonerna. Skådespelerskan Stina Ekblad uttryckte det just så i en intervju; “Jag skräms av människor som är så tvärsäkra, jag tror inte att tillvaron är så enkel som de påstår”.
De individer som förblir nyfikna på tillvaron och bär denna känsla med sig genom livet har goda förutsättningar att odla ett vackert intellekt! Barnets nyfikenhet är självklar, tillvarons alla uttryck ska sorteras och kategoriseras och företeelserna barnet upplever hamnar i olika mentala fack eller utrymmen. När sen världen börjar förlora sin första strålglans så fortsätter vi naturligtvis att titta – men utan att se, höra – utan att lyssna, och förnimma – utan att känna. Vi trubbas av och stänger av, och är sen inte lika öppna för världen vi lever i. En människa med vackert intellekt fortsätter att fascineras och fortsätter utforska livets olika dimensioner; nya upptäckter, nya lärdomar, nya möten, nya erfarenheter …
Människor med vackra intellekt tar del av andras ståndpunkter och åsikter utan att FÖR-döma, utan att direkt börja ge sig in i kampen “Jag har rätt – du har fel”. Argumentation för sin sak, ja, men argumentation kan ofta innebära att man stänger öronen och bara låter munnen löpa. Man slutar att lyssna, man slutar att utforska, man kämpar med full riddarrustning efter att ha rätt, att “vinna” argumentationen. En människa som vill odla ett vackert intellekt anstränger sig hellre att först försöka förstå, och först därefter efter att bli förstådd. Att ta sig tid att verkligen lyssna är en svår konst, men den ger fantastiska belöningar i form av sätt att betrakta tillvaron som skiljer sig från ens egna … att ta del av människors ord och musiken i deras röster … att faktiskt få sitta på parkett och lyssna på den människans perspektiv på tillvaron!
Logisk och analytisk förmåga har naturligtvis sin avgörande betydelse i vårt sätt att förstå och resonera oss fram till ökad kunskap och förståelse, men en människa som utvecklar ett vackert intellekt odlar sin perceptuella förmåga … Han eller hon breddar sitt perspektiv, inser att det finns olika sätt att tolka intrycken på och inser också att även om den logiska och analytiska förmågan är god så mår den bra av en breddad varseblivning. Att odla ett vackert intellekt kan handla om att oftare än nu ställa sig själv frågan; “Kan jag se det här på något annat sätt?”, “Vad kan det mer betyda?” eller “Vilka ytterligare faktorer spelar in?”.
Och något som gör det vackra intellektet än vackrare är en förmåga att betrakta sakernas tillstånd med glimten i ögat; att ha ett humoristiskt perspektiv på tillvaron och inte minst kunna skratta åt sig själv och ens egna stolligheter! Världen hade alldeles säkert mått bra av om Hitler hade besuttit en stor portion humor.
Det vackra intellektet behöver på samma sätt som växterna och blommorna sitt vatten, sitt ljus. Litteratur, musik, teater, konst ger oss speglar att betrakta oss själva, vår värld och företeelser på olika sätt. Bra böcker kan ge dig infallsvinklar och erfarenheter du själv inte varit med om men som du via författarens gåspenna och förmåga att förmedla kan införliva i din egen tankevärld. Böcker, film och teaterstycken kan ge dig insikter om dig själv och det mänskliga skådespelet som du annars varit utan!
Att ha ett vackert intellekt kan innebära att trots en oförmåga att älska alla ändå kunna känna någon form av respekt för den du i stunden möter. Kärlek antingen är eller inte är, däremot kan respekt förekomma i olika grader. Man kan kanske respektera att var och en har sin unika karta av verkligheten även i de fall de agerar på ett sätt som är i stick i stäv mot ens egen filosofi, man kan känna någon form av större respekt för de som bidrar med sitt kunnande, sin tid och energi till att än fler ska ha det bra, man kan respektera någon för hans eller hennes kompetens eller förmåga.
Ett vackert intellekt rymmer en förmåga att kunna acceptera sig själv med alla ens brister och tillkortakommanden, att vara glad över det uttryck man som individ utgör, och också stolt över de förmågor och talanger man besitter, Att som individ kunna tänka: “Jag är inte bättre än någon annan, däremot är jag den bästa jag kan vara”. Självförnekelse och självförakt är lika oattraktivt som att rikta samma känslor mot någon annan. När du utvecklat ett vackert intellekt har du förmågan att förlåta – både dig själv och andra. Jordelivet ger sol och skugga, mot- och framgång, innebär hat och kärlek. Att ha en förmåga att se sig själv och andra med blida ögon.
Personen som utvecklar ett vackert intellekt är också aktivt involverad i skapandet av sin framtid; att se på sig själv som värdig att sitta på förarplats i tillvaron. För en person med vackert intellekt handlar det kanske om att förena synsätten att “livet är ett gör-det-själv-projekt” men samtidigt inte ett “skit i andra-projekt”. Som mäster Ranelid så fint uttrycker det om livsresan; “du simmar från stranden Jag till stranden Du i havet Vi”. Men det finns något i viljan att oftare sitta på förarplats som kännetecknar människor med vackra intellekt. De funderar på färdriktning, vägval och möjligheter med beaktande av trafiken och omgivningarna men med en önskan att få vara trogen egna värderingar och normer.
Människor med vackra intellekt berör mig, ibland förför de mig. De visar på rymden i det mänskliga uttrycket, de tänker tankar som väcker något inom mig och som gör att jag efter en stunds samvaro känner att livet rymmer ytterligare möjligheter än vad jag tidigare uppfattat. Samröret med människor med vackra intellekt ger tillvaron en ny strålglans, framtiden en annan lyster! Jag har under livsresan träffat människor som efter en stunds samspråk gett mig nya insikter, utsikter, framsikter. Och jag ser fram mot att få träffa fler sådana människor!