Värdet och vikten av extrem egenvård
Mäster Ranelid uttrycker det vackert, han skriver: “att simma från stranden Jag till stranden Du i havet Vi”. Du och jag befinner oss i ett sammanhang, flera sammanhang.
Under vår livsresa bekräftas vi eller avvisas vi av människor i vår omgivning, något som i sin spegelbild formar vår bild av oss själva, vår självbild. Att samspelet med andra människor inte bara lyfter oss, utan kan begränsa oss eller t.o.m. sänka oss gör att vi då och då behöver lämna det “icke-reflekterande” livet och fråga oss själva om de beteenden vi har eller de värderingar vi bär på verkligen reflekterar den vi vill vara. Framförallt behöver vi då och då fundera på hur vi kan generera den kraft och energi som krävs för att kunna vara vårt bästa jag och på så sätt vara den bästa tänkbara resursen eller stödet för vår omgivning.
Cheryl Richardson, mycket känd amerikansk livscoach, pratar mycket om begreppet “egenvård” och hon kallar det t.o.m. “extrem egenvård”. När jag först hörde begreppet skruvade jag lätt på mig, jag var i min Jante-formade värld inte bekväm med det. Ju mer jag hörde henne beskriva det och ju mer jag tänkte på det, desto mer förvissad blev jag om värdet i det. Är det inte så att du och jag i alla situationer vi möter bär på något gemensamt? Är det faktiskt inte så att vi i varje situation vi befinner oss i har med oss själva? Alla de situationer vi är med om, alla de mänskliga möten vi upplever hela tiden präglas av den vi själva är?
Kay Pollak brukar t.ex. säga: “Alla människor du möter är utsända för att du ska få träna” Hmmm, kan det inte vara så att möten med nya bekantskaper, möten med familj och vänner mår bra av att vi själva mår bra? Att i det att jag gett mig tid att ta hand om mig själv; mentalt, emotionellt, fysiskt, har lättare att fungera bra i möten med andra? Är det inte ganska självklart att våra relationer med andra kommer må dåligt av att vi inte tar hand om oss själva? Benämningen “extrem egenvård” kanske kan belysa vikten av att prioritera detta för att på så sätt vara vårt bästa jag i relationen till andra människor?
Vad kan vi då göra för att bättre stå rustade inför livets alla krav och utmaningar? Om vi börjar med fysiskt välmående så kan vi lätt inse att kroppen utgör den bostad vi bebor under resan mellan födelse och död, att den bör utgöra en bostad som vi trivs med och som ger oss utrymme att hämta vila, må bra och generera den mängd energi vi kan behöva för att åstadkomma det som är viktigt för oss. Vilket byggnadsmaterial behöver din kropp?
Ger vi oss tid att börja lyssna på vad kroppen verkligen vill ha så kommer den sakta men säkert styra bort oss från det allra mest behandlade till det mer obearbetade, till bra råvaror.
Kanske vi har en spännande tid framför oss av att börja träna oss mer att lyssna efter kroppens signaler. Äter jag när jag är hungrig eller stoppar jag i mig saker för att det är ett visst klockslag eller för att jag är stressad? Ger jag mig tid att känna smaken på det jag äter – äter jag i ett tempo som gör att kan uppfatta nyanserna, smakerna och dofterna? Och genom att äta långsammare så kanske jag också kan sluta äta i tid, precis när kroppen tycker att det är lagom?
Kroppen behöver också rörelse, och eftersom kropp och själ är delar av samma system så påverkar rörelse också ditt mentala tillstånd. Rörelse kräver syre, syret tas upp av organismen och tas om hand av kroppens alla celler, inte minst dina hjärnceller. Rörelse i form av träning kräver ett visst mått av energi, men det fina med kråksången är att lämplig dos träning med lämplig intensitet gör att kroppen överkompenserar och faktiskt gör de nuvarande belastningarna lättare och lättare. En vältränad kropp fungerar bättre, ger energi och ger ökat välmående även själsligt och mentalt.
Att ägna sig åt mental egenvård kan handla om att lära sig något nytt, att ta itu med något som länge intresserat dig och som du vill lära dig. I början kan något nytt kännas svårt och frustrerande, men den frustrerade känslan är ofta ett gott tecken på att något faktiskt håller på att hända. När du lär dig något nytt så uppstår rena kärleksmöten mellan din hjärnas hjärnceller, mellan synapserna. Nya kopplingar görs, nya spår bildas och innan de nya stigarna är ordentligt upptrampade så känns det ovant och frustrerande.
ALLT SOM ÄR VÄRT ATT GÖRAS BRA ÄR VÄRT ATT GÖRAS DÅLIGT FRÅN BÖRJAN! Allt lätt var en gång svårt! Mental egenvård kan handla om att skaffa sig nya perspektiv utifrån intressanta samtal, gå utbildningar, läsa böcker, gå på teater eller film, lära sig något nytt i jobbet eller utanför jobbet – kanske ett nytt språk eller gå en matlagningskurs?
Emotionell egenvård kan vara att ta sig tid att fånga sina egna tankar på papper, att bättre förstå sig själv och sina drivkrafter. Det kan handla om att ägna tid åt ideellt arbete utifrån någon viktig värdering, att söka upp vackra platser i naturen eller att ägna tid åt någon meditationsform. Emotionell egenvård kan också vara att ge sig själv gåvan i att gå till terapeut eller coach. Att söka svar inom dig själv med hjälp av någon som du litar på och känner förtroende för.
Det är ansträngande och hårt att ge sig ut i skogen och såga ner träd med en slö såg. Att vässa sågen gör det hela lättare. Genom att ta hand om dig själv så får du lättare att hantera de olika sammanhang du befinner dig i, oavsett om vi pratar arbete, din partnerrelation, relationen till barn eller andra. Du är värd din egen uppmärksamhet, du kommer må bra av att regelbundet planera in tid där du får ta hand om dig själv och må bra på dina egna villkor.
Altruismens tänkbara fängelse kan bli att ge, ge, ge (för att så ska ju en “god” människa göra) men att glömma bort sig själv och de egna behoven. Balansen här är viktig. Det är lättare att mata någon från en välfylld skål än ur en tom.
