Gör en Will Hunting – Övervinn dina rädslor!!

Will Hunting med Matt Deamon i huvudrollen var en film som handlade om en ung kille i 20-årsåldern vars vardag bestod av att dricka öl med kompisarna, hamna i slagsmål och diverse småjobb. Skillnaden mot kompisarna var att Will Hunting var överintelligent, hade fotografiskt minne och en matematisk förmåga som överträffade nobelpristagares.

En fängelsedom gör att han sätts under övervakning av en matematikprofessor och beordras också att uppsöka psykiatrisk hjälp. Pyskologen, spelad av Robin Williams känner igen sig i Will, han har nämligen själv fått kämpa sig igenom svåra kriser. Han vet att under den tuffa, likgiltiga ytan döljer sig en osäker ung man med dålig självkänsla. Utan framgång försöker han få Will att öppna upp sig, att släppa taget om det trygga och invanda, och att sätta upp nya mål i livet.

Wills själsliga kaos blir inte mindre då han möter sitt livs första kärlek, en förmögen Harvard-tjej (Minnie Driver). Det är först nu han inser vad man kan riskera om man lämnar ut för mycket av sig själv. Och vad man kan förlora om man inte gör det. Hela hans liv har kantats av svek i form av att ha blivit övergiven av sina föräldrar, lämnad till fosterföräldrar och där blivit misshandlad. Hans psyke har av överlevnadsskäl skapat en mur omkring sig i form av tuffhet, en “I don’t care”-attityd, brutalitet. I hans värld förtjänar världen inte bättre.

Våra rädslor fyller en funktion, de skyddar oss från smärta och obehag och de försöker hindra oss från att hamna i situationer som tidigare vållat oss problem. I skuggan av rädslan formar vi attityder och förhållningssätt som kan förmedla känslokyla, agg och ilska. Är det egentligen så konstigt att barn som växt upp under svåra förhållanden själv blir angripare eller förövare?

Rädslorna finns i våra mörka rum, de döljer sig och kan ta skepnader i form av drakar eller demoner. En del av dem behöver bara hota med att lämna sina grottor för att vi ska frysa till is eller dra oss undan. Vissa inre drakar har vuxit sig gigantiska och finns ständigt närvarande. Det vi inte känner fruktar vi, det vi inte förstår skrämmer oss.

Men vad skulle hända om du tog dig tid att lära känna dina drakar? Även om de kanske inte är vackra att titta på så kanske de bara vill dig väl? Hur kan du veta om du bara springer undan varje gång de visar sig? Visst, draken är stor och ser skrämmande ut, men likt “Elefantmannen” (egentligen Joseph Merrick , 1862–90, brittisk man med deformerad kropp som visades upp inför publik. Filmversion 1980) kanske det döljer en vacker själ? Vad skulle hända om du stannade upp, vände dig mot draken och tittade lite närmare på den, kanske rent av närma dig den och … ta kontakt?

Vem vet, men du kanske t.o.m. kan klappa eller kyssa din drake och i ett underbart ögonblick förstå att den inte var ute efter att sluka dig eller förgöra dig utan istället hade ett budskap till dig? Alla känslor uppstår av skillnaden mellan vår karta av verkligheten och vår upplevelse av verkligheten. Kanske en situation inte utspelade sig som du skulle önska och i och med det så gav skillnaden mellan kartan och upplevelsen dig en känsla av rädsla, ilska eller skuld (eller vilken annan känsla som helst beroende på situationen).

Om du såg på känslor som just information, vilken information och vilket budskap förmedlar din rädsla? Vad händer om du faktiskt blir vän med din rädsla istället för att uppleva den som en fiende? Kan draken bli en bundsförvant istället?

Frågor fungerar som strålkastare som kan belysa tidigare mörklagda delar av vårt psyke. Den rädsla som hittills har präglat dig, var och när inträffar den? Var i kroppen upplever du den? På vilket sätt har den hittills hindrat dig? Hur skulle du kunna ha en annan relation till den än hittills? Om du “kliver ur” rädslan och blir mer nyfiken på den, vad lägger du då märke till? På vilket sätt är den faktiskt … komisk eller rent ut sagt absurd ..? Vem gav du tillåtelse att lära dig att känna just den rädslan? Vems tillåtelse kan du behöva för att bli vän med rädslan/draken?

Will Hunting höll på att kasta bort sitt liv eftersom hans rädsla höll honom inom komfortzonen. Till slut insåg han att den höll på kosta honom hans framtid, hans möjlighet att utforska kärlekens möjligheter.

Gör en Will Hunting du också! Bli polare med din rädsla, känn rädslan och gör det du vill göra trots den – eller rent av tack vare den?!

Varmt lycka till,

Niklas Daver

NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och “Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”.

www.resurscoachen.se

 

Lämna ett svar

Till startsidan