Den fantastiska historien om Rocky Balboa fångade miljontals biobesökare 1976, och förutom en rad Oscars fick filmen sen en mängd efterföljare. Något i berättelsen om den åldersstigne, en gång talangfulle boxaren som nu hankade sig fram i sitt Philadelphia med allehanda småjobb och som då och då fick agera slagpåse åt boxare på uppgång berörde publiken. Hans liv var på väg åt landet ”Ingenstans”. När han var uträknad och ingen längre trodde på honom så fick han möjlighet att möta världsmästaren i en match som självklart bara kunde gå på ett sätt. Ett slag med ödets tärning gav honom en andra chans.
Det här blev hans livs möjlighet, något inom honom väcktes och han kämpade för sin heder och sitt ögonblick i offentlighetens ljus. Utmaningen och möjligheten till revansch, att visa sig själv och omgivningen att han minsann inte var en ”förlorare” väckte jätten inom honom. De mörka åren hade gett honom revanschlust, motgångarna hade gjort hans själ redo att svara an på ett sätt som gav honom ”tigerns blick”. Ingen skulle kunna säga att han inte hade förberett sig, och han pressade sin kropp till maximum av vad den kunde tåla. Klassiska är scenerna när han står inne i ett frysrum och slår tunga slag mot upphängda slaktdjur eller när han ackompanjerad av den typiska Rocky-musiken springer uppför trapporna till rådshuset och väl däruppe blickar ut mot världen med armarna sträckta i luften!
Rocky vinner inte matchen mot världsmästaren men han visar sig själv och världen att han kunde resa sig över alla motgångar, tidigare begränsningar och andras bild av honom som ”looser”. Han hade inte vunnit världen, han hade vunnit något mycket större … vinsten var hans återvunna självrespekt, förmågan att titta sig själv i spegeln och känna stolthet. Livet gav honom en chans, en möjlighet att visa vad han verkligen kunde åstadkomma och han tog den!
Livet är en ständig ström av upplevelser och händelser, en del bra andra mindre bra. Det problemfria livet kan säkert bara upplevas i kistan när vi ligger där med en lilja i handen. Ett liv utan dalar saknar säkert också sina toppar. Sommaren följs alltid av en höst eller vinter. I mörkret och de svåra stunderna är det inte alltid lätt att minnas stunderna av glädje och framgång, och det är alltför lätt att tappa orken och kraften.
För en del kan hösten och vintermörkret vara länge och våren med sitt ljus och sina förhoppningar kännas hopplöst långt borta. I din bokhylla kanske du har både en bok av eller om Gandhi men också av eller om Hitler. Livet kan te sig som en kamp mellan ljus och mörker, båda verkar fylla sin funktion.
Det viktigaste de tuffa stunderna i livet kan ge dig är möjligheterna att uppnå större grad av självkännedom, läka såren, ompröva vad som hänt och re-fokusera. Hoppet om att våren alltid följer på en vinter i våra liv kan ge dig möjlighet att fundera på vår nya riktning. Vad kan skänka livet ny innebörd och glädje om inte en utmaning som låter dig ”bli ditt bästa jag” … Att hitta en väg framåt som ger dig möjlighet att mobilisera dina resurser, använda dina krafter till att uppnå något som kan ge din tillvaro ett nyvunnet mål och mening …
Vad skulle kunna skänka dig glädje att ha uppnått om tre, sex eller 12 månader? Finns det något som skulle kunna locka dig att ge dig själv att göra en ”comeback”, att visa för dig själv och andra vad du verkligen är kapabel till? Innan du tillåter dig själv att räkna ut dig så förtjänar du en ny chans, eller hur? Vad skulle du inte kunna åstadkomma om du gav dig själv möjligheten? Vilken målbild där framme i framtiden kan få dig att göra din egen ”Rocky”? Vad skulle kunna göra att du blir ditt bästa jag – oftare? Bara du har svaret på den frågan, men även om du drabbats av motgångar och upplevt hinder på sistone … så vet du att du är så mycket mer än så, inte sant?
Du vet väl att skillnaden mellan vem du är och vem du vill bli … är vad du gör?
Varmt lycka till i din strävan att vara ditt bästa jag – oftare!