Orden i rubriken var en av parollerna hos en av mina stora förebilder, folkbildaren, humanisten och filosofen Alf Ahlberg. Han varnade tidigt för de “osynliga övertalarna” som nästan omärkligt påverkade människors sätt att tänka via press och TV. Det gjorde han redan under TV:ns barndom och med tanke på hur mycket mer tid vi sitter framför vår enögde kamrat idag så finns det säkert anledning att då och då fundera kring detta.
Hur pass fria är du och jag i förhållande till medias budskap och reklam? Visst kan du och jag skratta åt pinsamma reklaminslag, men frågan är om vi inte på någon nivå riskerar att påverkas utan att reflektera med följden att vi kanske sträcker oss efter en viss produkt som på någon nivå känns “bekant”. Kanske har igenkännandet sin grund i någon av alla reklamsnuttar som vi exponerats för?
Jag frågar mig om det inte är så att dokusåpor och tv-serier kan få oss att nästan omärkligt “köpa” en viss livsstil? Hjärnans spegelneuroner gör att vi ser, repeterar, imiterar och de mesta av våra tankeprocesser sker på en omedveten nivå. Arbetsminnet hanterar 5 – 9 informationsenheter åt gången medan vi utsätts för 2.1 miljoner sinnesimpulser per sekund. Även den mest förnuftige och intelligente får finna sig i att bli akterseglad i den kampen …
Det mesta av det du och jag företar oss sker utifrån vanor och med autopiloten på. 95 – 97% av det vi gör sker utifrån oreflekterad automatik. Frågan är hur pass mycket vi egentligen ägnar oss egentligt (originellt) tankearbete? Bob Proctor säger så här: “Om människor skulle försöka uttrycka vad de tänker så skulle de bli alldeles mållösa”.
Varje gång vi tänker en viss tanke gör det att sannolikheten att samma tanke ökar, vi följer upptrampade stigar i vår hjärna istället för att försöka bryta ny mark. Det är lättare att fortsätta att tänka och göra som man alltid gjort och det är förmodligen lättare att följa strömmen. Att gå mot strömmen, att lämna flocken kräver att man utrustar sig med en stor dos av självtillit och uthållighet. Fritänkare och nytänkare kan rubba stabila strukturer och kan t.o.m. upplevas som ett hot.
Personen som tar sig genom outforskade djungler får kämpa hårt för att tränga igenom den snåriga skogen. Med hjälp av en machete huggs sakta men säkert en väg som tar en i ny riktning. Säkert är denne ibland frestad att ge upp eller vända åter, men den som drivs av ett oåterkalleligt beslut att utforska det okända tar sig ändå framåt, steg för steg. Kanske vågar någon snart att följa utforskaren, kanske inte.
En väg genom djungeln finns att beträda för den som vill följa efter. Lättare för den och de som följer efter eftersom den modige utforskaren röjt undan och hittat en väg framåt. Allt fler kan börja att följa efter och till slut är det en stig eller rent av en väg genom djungeln, lätt och bekväm att använda. Våra hjärnor fungerar på ett liknande sätt …
Vilka nya fåror är du redo att plöja, vilka outforskade marker kan väcka din nyfikenhet? Vilka tankar vill du utforska vidare och se vart de för dig? Att tänka det tidigare icke-tänkta gör att din hjärnas synapser möter varandra i nya kärleksmöten, din hjärna formas och omformas med det nya. Din förmåga att resonera, att använda ditt förnuft tvingar dig framåt i nya tankebanor och gör ditt intellekt vackert utforskande. Egna slutledningar och slutsatser bildar en intellektuell symfoni som hyllar dig som fri och självständigt tänkande varelse …
Vad är viktigt för dig och varför? Vad tycker du i förhållande till din omgivning? Din självständiga röst behövs, ditt unika perspektiv väntar på att få friare utrymme. Det finns ett enormt behov av nya tankar inom de flesta av livets områden och dina självständiga tankar kan vara det syre som ger friskhet åt många trånga utrymmen.
Stå fri, tänk själv, var dig själv!